fuck you right back!

Jag fick ett erbjudande som jag inte kunde motstå från Stureplan.se. Nu snackar vi stora pengar...
Det som de inte vet på stureplan är att jag bara är där för att hälsa på. Jag gillar att testa olika saker och nu tänkte jag testa om de små braxen, visst är det så dem kallar sig, har lite skön distans.

Men.

Det viktigaste för mig är att jag har er. Er som älskar mig. Er som hatar mig.

Det är ni som bestämmer. Om ni inte vill att jag ska vara kvar på stureplan efter ett par veckor så drar jag.

Jag lovar!

Vi ses på stureplan.se

Herregud. Get a life, för fan. vad är det för sjuka människor som slösar sina dagar med att läsa bloggar, kommentera dem, och bli rabiata över dem?! Jag tycker så otroligt synd om er och vill ju såklart bara skriva exakt hur illa jag tycker om olika nationaliteter, olika utséenden, klasser i samhället och så vidare. Men, idag har jag tyvärr inte tid att ta hand om en stämning. Så nu är meningen borta. Era jävla töntar, en gång till. Skippa pappersarbetet. 

Det ska va reagge på sommarn

Varje morgon äter jag ägg. Två stycken perfekt löskokta ägg. Det är den perfekta frukosten till er som undrar hur man bantar. Svingott och massa protein. 

Klockan är över elva. Jag är supertrött och vill sova. Jag ringer Alex.

- Älskling, var är du? Kommer du hem snart?
- Men baby, du verkar inte fatta någonting.
-Vad menar du?
- Jag är hemma hos Anton och hänger med Pelle. Hajar u potentialen?
- Men skit i det nu. Kom hem och sov med mig. Jag ligger naken i sängen.
- Ok, lilla söta du. Såhär ligger det till. Jag är mitt i mediecentrum. Jag kommer bli väldigt sen ikväll.
- Ok, älskling. God natt.

Min lilla lilla syster var så glad idag. Hon hade hittta den perfekta lägenhet som hon ville köpa. Hon var så exalterad. Ringde och bad mig följa med och titta på objektet, som man säger på mäklarspråk.

Men när vi kom dit belv hon helt paff. Lägenheten låg på bottenvåning. I annonsen hade jävla Remax, eller vad de heter skrivit 1 trappa.

Ägaren till lägenheten menade bestämt på att det stod !/2 trappa i annonsen. Så min lilla lilla syster plockade fram annonsen där det mycket riktigt stod 1 trappa.

Remax och alla andra mäklare som lever för att luras kan dra åt helvete. Ni är tragiska människor som borde få ligga mer.

Idag var vi bjudna till Anton Glanzelius, Tv3 och hans underbar flickvän Elctra på grill. Det skulle bli en trevlig kväll men vi hade ingen aning om vad som väntade. Snabbt efter att vi gjort entré la Alex märke till att Pelle Porseryd var på plats, TV4.

Det var som att säga till ett barn att om du springer runt huset 20 varv så får du en stor påse godis.

Alex började springa som en galning mellan Pelle och Anton.

- Vill du ha en till öl?
- Jag fixar en hamburgare till dig. Ingen fara.
- Cigg? Javisst. Coming up!
- Berätta om Idol?!
- Berätta om  lyxfällan?!

Efter tre timmar tröttnade jag.

- Älskling, ska vi gå hem?
- Gå hem? Är du inte klok? Jag har ju för fan halva inne på både idol nästa år och lyxfällan nästa år. Skärp dig för fan.

- Jag går hem nu. Bye bye.

Detta är synen jag möts av när jag kommer hem. Två små fjantar som sitter vid en tänd brasa och filosoferar.
Ja, då kan man undra vad de pysslar med?
Jo, de planerar sin nya koncern. De ska skapa ett "mediehus".

Ha ha ha ha ha ha ha. Lycka till kan man tycka.

Jag har hamnat på min första innelista! på www.finest.se

Felet som många tjejer gör är att de tjatar och klagar på sina killar. Istället ska man behandla dem som hundarvalpar. Med uppmuntran! 

Varje morgon tar jag mig mitt lilla varv. Varje morgon är jag hotad att dö. 

Vikt före kiss-i-toan: 54,5

Helt plötsligt från ingenstans har ni börjat hata mig. Inte alla, men många. Då börjar jag ju naturligtvis filosofera runt varför?

Detta kommer jag fram till:

Ni är feta.
Ni är fula.
Ni är misslyckade.
Ni har en lön på 15 000 kr brutto.
Ni har barn.
Ni kommer inte in på Sturecompagniet.

Det som däremot strider emot detta är att antal unika besökare. Det bara ökar och ökar.

You love to hate me! And I love you for it!

Det var hösten 2002. Min vän Sara Goldensohn var projektledare för Big Brother och det var dags för testdygnet där det kastades in 12 journalister för att testa huset. Jag var stand in.

Journalister är märkliga av naturen, men det fanns en som var...inte märklig. Han var hur jävla skum som helst. Han var lång, typ den längsta man jag sett. Han var smal. Typ den smalaste man jag sett. Han var ful. Ja, inte riktigt den fulaste man jag sett, men nära. Han hade långt bakåtslickat, lockigt hår. Han hade gaddar som en hingst. Dessa visade han gärna upp i samband med ett högt gnäggande varje gång han själv sa nåt som han ansåg roligt!

Men värst av allt var ringen. Jag kommer aldrig glömma ringen. Han bar en klackring med nåt tecken på.

Under dessa 24 timmar pratade vi om ditten och datten. Eller, han frågade. Jag svarade. Han var journalist och jag var ett pucko. Han ansåg att alla tjejer är korkade. Det finns inga sköna tjejer. Han berättade att han aldrig kommer att vara tillsammans med en tjej. Man kan inte prata med tjejer. Man kan inte umgås med tjejer. Man kan bara ha dem till en sak, osv.

Dygnet var slut och mitt möte med Alex Schulman var över. Tack och lov.

Ett år senare går vi in i varandra på nån klubb på Vasagatan. Han är full. Jag är ointresserad.

6 månader senare behöver jag hjälp med texter och ringer den där tönten jag mötte i BB-huset.
Honom kan man utnuttja!

4 månader senare åker vi på hans brorsbarns dop i Värmland och är nyförälskade.

Om en månad kommer jag att bära en sån där hemsk ring med tecken på!

Eftersom jag går upp 06.30 varje morgon för att powerwalka med mina flotta vänninor, så måste jag somna tidigt.
De flesta dagar går det bra, men inte på måndagar. På måndagar är det fotbollskväll och det måste ju vara det absolut vidrigaste programmet som gjorts. Jag och Alex lägger oss i sängen, som vanligt kl 22.45. Men vi kan varken släcka lampan eller stänga av TV. Som i vanliga fall.

Jag försöker tvinga mig själv att sova, men det är inte möjligt. Det enda jag hör är denna jobbiga, jobbiga skånska eka i mitt öra.

Jag ber Alex om att sänka men får inget svar.

Jag ber Alex igen och då svarar han: Svennis.

Va?

Han är så inne i detta fotbollstrams att hans hjärna inte hänger med.

Älskling, snälla kan du sänka?!

Då stänger han av TV:n kryper så när mig att jag knappt kan andas och han mummar.
Han lägger sig alltid i samma pouse. Huvudet på mitt huvud. De långa, långa benen på min mage. Och armen på mitt bröst. Sen räknar jag alltid ner honom. 10, 9, 8, 7, sen snarkar han i mitt ansikte.

Började dagen med en kaffe på sleven som vanligt. När jag stod i kön kom det in ett gäng byggubbar. Framför mig stod det också byggubbar. De morsade på varandra och konverasationen, som ägde rum på spanska, löd:

- Hej, kompis. Hur är läget?
- Hmmm.
- Är du trött?
- Trött. Trött på livet.
- Mmmmm.

Jag undrar om de flesta människor känner så eller om det bara är byggubbar som är olyckliga och trötta på livet?

Jag tror att der är så enkelt att denna byggubbe och många med honom, har ett helvete där hemma. En fru som är missnöjd med livet, och fet. Nån unge som skriker och dregglar. Nån unge som vandaliserar på stan. En jävla massa problem helt enkelt.

Mitt förslag till gubben:
Lämna käringen! Lämna barnen! Fly landet. Åk till Mexico City eller Cuba. Lägg dig på stranden och rök en ciggar.

Det absolut sjukaste hände mig idag. Ni kommer inte att tro mig. Jag kan inte tro det själv.

Jag slutade jobbet och började stressa iväg till Odenplan för att möta upp en god vännina. Jag kände mig trött eftersom jag varit uppe sen 06.30. Det ni!
Därför beslutar jag mig för att ta bussen och inte förbränna de kalorier som jag i vanliga fall övervägt att förbränna.

Bussen kommer om 10 minuter och jag tar en cigg.

När jag går på bussen ger jag busschauffören en femtiolapp.

Vad händer? Jo då! Jag blir ordagrannt utslängd av nån invandrare som uppenbarligen sitter inne på nån läkarexamen eller jurkand, men som ändå tvingas att kör 2:ans buss.

- Di far anvenda automat eller pressbirå.

Jag vänder mig om för att snabbt som fan hinna med att köpa en biljett.
Men icke.
Han stänger gladeligen igen dörren och åker iväg. Jag lovar att han njöt i hela kroppen när han beslöt sig för att göra detta move.

Senare blev jag informerad av en kompis att jag jag kunde ha sms:at en biljett. Tydligen det senaste! Men det ville den galna turken inte berätta för mig.
Nej då! Han njöt av att lämna mig ensam och övergiven på gatan.

Grattis, grattis, grattis Micke! Du vann avsugningen!

Men, och det kommer alltid ett men. Det har man ju lärt sig.

Lottoinspektionen ringde mig och undrade hur jag kunde motivera min tävling.

Enligt lag måste man tydligen ha en tävling där deltagarna "gör" något för att vinna ett pris.
I detta fall skulle jag bett er om att beskriva utséendet på er balle. Eller nämna ett romantiskt ställe där detta kunde ha skett.

Trist det här tycker jag. Jag såg verkligen fram emot att snaska din kotte.

Älskar, älskar, älskar era kommentarer. Såhär tycker jag att man lite lätt kan lägga fram för sin flickvän att hon kanske ska ta och gå ner några pannor.


- Du, älskling, det är mycket att grabba tag i när jag tar dig bakifrån nu för tiden!

- Hjärtat, hittade dina brallor i tvätten. De har spruckit?

- Fy fan va jävla snygg hon är den där Courtney Love. Sjukt jävla snygg!

- Baby, köpte en topp till dig. Du har väl small?

- Tjohoo! Jag ska bli pappa! Grattis, älskling!

- Älskling, du är så snygg. Ska du inte ställa upp i Topmodel?!

Lycka till!

Förra helgen hade mina fantastiska vänner en toppgalen möhippa för mig. Dag 2 anordnades i Arboga. På kvällen var vi ca 25 superpackade stockholmstjejer på Statskällan och körde hårt!

När DJ:n lessnat på att spela vår medtagna låt om och om igen. Var det dags för Sara att styra upp dettta.

DJ:n gick med på att spela låten om Sara stod med honom i båset en liten stund.
Detta gick Sara med på utan att förstå konsekvensen.

I samma sekund som Sara och jag ragglade in i båset stängde den impade DJ:n av musiken, tog mikrofonen och sa:

-Kan alla kolla hit. Vi har faktiskt en kändis här i Arboga idag. Sara Sommerfeld!

Jag har aldrig i mitt liv sett en mer paff person än Sara vid detta tillfälle.

Tack Sara! För att du är en härlig kändis!

Jag försöker att lära känna er. Jag vet nu att ni går igång på könsord, vulgäriteter, och min ägglossning.
Nu tänkte jag testa nåt nytt.

Jag tänkte filosofera över meningen med livet.
Jag ser hur flera av mina vänner börjar skaffa barn nu. Det är ju dags kan man tycka. Vi är ju runt 30. Men jag tycker att det är ett sånt slöseri med liv. Man har ett liv, och det måste man ju ta vara på. Det finns absolut ingen poäng i att skaffa barn för tidigt och förstöra sitt liv. Sitta hemma och ruttna, klafsa med bajs, lyssna på skrik, sluta ha sex, offra sitt liv.

Har ni märkt hur unga mammor alltid är avundsjuka på ens liv. De sitter med avund i blicken när man berättar om vad som hände på Stures i helgen. De tittar med avund och förakt när man stolt informerar om att man gått ner 2 kilo på 3 veckor. De är alltid missnöjda och klagande. Det var bättre förr säger de ofta.

Jag menar på att man ska leva! Att man ska festa, resa, sporta, göra spontana saker så länge som man bara kan.
Inte skaffa sig ett substitut för att det blivit för slentrianmässigt i förhållandet. Gör slut istället och lev vidare!

Jag läste något väldigt intelligent i någon blaska i helgen. Det stod:

Man kan aldrig bli för smal eller för rik. Bra skrivet tycker jag!

Det går bra nu! Ni är underbar alla som läser och som skriver till mig. Sakta men säkert ska jag besvara alla era frågor och funderingar. Men ni får ta det lite lungt med er kärlek. Jag börjar få hybris. Det är ett faktum. Igår när vi var på bio hade jag på mig stora mörka solglasögon, keps, jumpabrallor och ugs. Och när jag gick på toaletten tog jag med mig en penna ifall någon skulle fråga efter en autograf.

Alex är numera en kuvad fjant som stryker längs väggarna här hemma.

- Älskling, ska jag ta tvätten kan han säga?
- Älskling, vill du att jag går ut och köper Brämhults morotsjuice till dig?

Han är djupt oroad att jag ska köra om honom i antal besökare.
Därför uppmanar jag er alla att besöka hans blogg www.aftonbladet.se/alex

Ge han lite kärlek. Han är en väldigt svag kille.

Hur, hur, hur, kan så många av er påstå att det är Alex som skriver min blogg!?

Jag är riktigt jävla skitförbannad på er. Om inte dessa påståenden upphör omdelbart så kommer jag att lägga ner min blogg. Det är ett hot.

Alex, för övrigt är ju helt knäckt! Han sitter här bredvid mig. Det är väl klart som fan att vi bloggar samtidigt när vi är tillsammans. Det är väl inget som är konstigt med det? När man är i ett förhållande så gör man ofta saker tillsammans. Jävla puckon!?

Alex känner sig helt misslyckad för tillfället. Han menar på att ni alla är totala idioter.
Ser ni inte att han skriver som ett proffs. Han har korrekta meningbyggnader. Aldrig, aldrig, aldrig, ett stavfel eller en felaktig särskrivning.

Jag å andra sidan har massa fel i mina texter.

Vad är det för fel på er? Är ni helt IQ befriade eller? Födda i farsturn? Tappade bakom en vagn?

Har ni inte alla pommes frittes på tallriken?

Skärpning nu!

Jag mötte min blivande svärmor häromdagen. Vi tog några glas och så började vi deepa.

- Jag kommer att hålla tal på bröllopet.
- Jag ser verkligen fram emot ditt tal.
- Gör du verkligen det?
- Ja, du är fantastisk på att hålla tal.
- Jag vill säga ett par saker till dig som jag inte kommer att kunna ta upp på bröllopet.
- Jaha?
- Jag tycker så mycket om dig. Jag är så glad för att du ska gifta dig med min son. Jag är så stolt över Alex. Han har blivit så snygg också. Ni passar så bra tillsammans. Och jag tycker så mycket om din familj. Det känns så kul det här.

Detta är en svärmor helt i min smak. Jag är så nyfiken på vad hennes tal på bröllopet kommer att innehålla.

Varje dag börjar med ett litet piller för mig. Det är ett piller som tyglar mig.
Jag drabbas av så kallat pms. Det står för pre menstrual syndrom. Det betyder att pre, dvs innan mens, drabbas man av ett syndrom.

Och det stämmer mycket väl. Problemet är bara att detta händer inte mig enbart innan mens. Detta händer minimum en vecka innan min första mens dag. Alltså, en veckas pms och en veckas mens. Det lämnar inte så mycket åt den härliga tiden då man är fri. Speciellt inte då man har ägglossning däremellan.

Hörrni, det här med ägglossning var det inte så många som hade hört om innan. Det är många som frågat mig om vad det är. Killar och tjejer. Jag tycker om att vara wikipedia.

En kille undrade till och med om det inte bara fanns ett ägg? Var det verkligen ett dussin ägg som krossades.

Jag är så glad för att ni alla finns.

Vi kunde inte riktigt dela på oss efter seglingen och middagen så det blev en bio på det. 

Vi avslutade vår seglingssemester med en middag på Sturehof.  Förutom att allt gungade så var både servicen och maten utsökt. Jag kände inte alls för att nita någon. Nej, inte alls.

Beef Jerky. Denna underbara uppfinning. Den får människan att minnas sina rötter. Dessa köttslamsiga, barbecuade, sega, illaluktande, torkade köttsaker får mig att må bra. Jag liksom blir ett lejon som fångat sitt byte. Jag tar den lilla biten i min hand. Grabbar tag i den med sidotänderna, håller emot med ena foten och sliter av en bit som jag sedan tuggar på med öppen mun och halvstängda ögon. Helst vill jag vara i fred när jag äter mina Beef Jerky eller med någon djurisk person som vill tugga på andra ändan.

Två av de stora medieföregaen bråkar, as we speake, om vem som ska få min blogg. Det är ju angenämt, så jag tar den som pyntar bäst. Såklart! 

Vi seglar i skärgården. Fan va härligt det är. Vi samlar vind. Vi fockar. Vi släpper segel. Vi är klara för slag.
Mats och Sippan jobbar hårt. Jag sitter under könet och bloggar. Alex står på babordbrädet och är sur. Han har sin dator under armen och är sur.

-Jag vill också blogga! Varför får Katrin blogga och inte jag!

När det är dags att äta middag blir det bråk. Alex insisterar på att lägga in i Vaxholm och äta på skärgårdsgrogen.
Han vinner.

När vi ska sova blir det bråk. Alex vill sova på hotell.
Han vinner inte.

Jag har kommit på en kul grej. Jag ska göra en tävling här på bloggen. 

När jag är ute och går med min kille och hans bror, och detta händer ofta, så räcker det med att någon sveper med blicken över dem. Ni vet när man ser sig om efter en 7-eleven eller letar efter en vän. 

Har jag! Jag jag och bara jag. Det är helt galet! Jag älskar er alla som läser mitt skit. 

Ser ni eller? Jag är rasande! Vad är det frågan om? Glocalnet har hackat sig in på min blogg. Och jag som inte ens gillar glocalnet! För ett par år sedan blev jag lurad in i fällan. Glocalnet ringde upp och tjattrade loss om att min telefonräkning skulle halveras och att jag skulle ringa gratis till mina "glocalnet-vänner".

I själva verket dubblades min räkning för att de glömde nämna att det är en uppkopplingsavgift på 7,20 kr på varje samtal. Sjukt jävla bra affärsidé, men inget för mig.

Nu har de jävlarna hackat sig in på min dator?! De är ute efter mig. Jag känner mig förföljd.

Imorgon ska jag stämma Glocalnetmuttorna.

Ikväll är Alex ute och äter middag med Anton Glanzelius. Anton är någon slags chef på TV3. Alex är väldigt imponerad av detta. Han kan säga:

-Ikväll ska jag äta middag med Anton så ring helst inte och stör.

Alex tror att til efterrätten kommer Anton att servera honom ett programledarjobb. Alex tror att de andra cheferna, på de andra kanalerna tisslar och tasslar om denna middag. Alex tror att kanalerna har möten om vem som ska få över Alex till sin kanal.

På kvällarna ligger Alex sked bakom mig och pratar bebisspråk.

-Kanajerna vij ha mej. Kanajerna kan inte få mej!

Hej allihop. Jag heter Katrin och jag är bantningstokig.

Min senaste uppfinning är att när man bajsar så blir man smal. Det är helt sant. Jag testade det precis. Jag ställde mig på vågen och den visade 54.7. Sen gick jag och bajsade. Sen vägde jag mig. Resultat: 54.6.

Nu funderar jag på hur jag smidigast ska lösa detta?

Plommonpuré, laxeringsmedel, läckerol, Fun Light, dadlar, honung.

Detta ska jag imorgon köpa i stora lass.

Haft en galet hetsig dag med möten utplacerade på olika delar av stan. Därför blev det inte möjligt att äta lunch förrän klockan 15. Glider ner till ett halvtomt Tures, en restaurang på Grev Turegatan, och kastar oss ner i fåtöljerna längst fram på uteserveringen.

- Man får inte äta här.
- Vaför inte då?
- Man måste sitta vid borden.
- Varför då?
-Vi vill komprimera matgästerna.
- Så vi får inte äta här?!
-Nej, man får inte äta här.

Hade jag haft en balle hade jag halat upp den. Jag hade dängt den i huvudet på honom eller pissat ner honom.
Hade jag haft en balle hade jag gjort helikoptern och pissat ner hela taket.

Jag sitter på kontoret och försöker jobba. Jag har mycket att göra. Istället får jag springa till toaletten en gång i kvarten. Det är nämligen så att jag drabbats av ägglossning. Det är någon som har kläckt ett dussin ägg i min kropp. Någon ska göra maräng och beslöt sig för att använda min kropp som skål. Skillnaden är att när denna smet har tagit sig igenom min kropp så är den inte lika fräch som den sig bör. Kanske ska jag samla ihop allt, tillsätta lite socker och bjuda min lilla ponny på marängsviss ikväll! 

Jag har fundaret lite kring det här med Timberland. Fråga mig inte vad han heter mer eller vem han är. Enligt min kollega Niclas är han typ den coolaste snubben i hela världen.

Herrejävlar. Jag hade ingen aning om att jag var så eftertraktad. Jag har redan 1000 unika besökare! Detta kommer att bli min andra last. Min första är cigg. Fan va jag diggar cigg. Varje gång jag känner mig lite låg eller lite hög, så tar jag mig en liten pinne. Men det här med att blogga är ju hur patetiskt som helst och jag älskar det!
Detta ska jag definitivt ge en ärlig chans.
Men vem i helvete är det som läser min blogg?! Vilka är ni?! Skriv några rader om er själva.

Ibland funderar jag på varför folk har bloggar. Sen kommer jag fram till att det har med dåligt självförtroende att göra. Det är svaga, patetiska människor som har en blogg. Människor som har fått för lite kärlek och uppmärksamhet i sitt liv och som försöker att hävda sig genom att skriva lite om sitt patetiska liv för att någon stackars uttråkad person ska läsa det.

Min fästman till exempel, hästen, han har skrivit sin blogg ett tag nu. Han kommer hem varje dag och hojtar om antal besökare och hur mycket alla älskar honom. Hur jävla bra han är på att skriva! Han fattar inte att han inte blir erbjuden att skriva böcker. Han fattar inte att han inte blir erbjuden att programleda idol. Han fattar inte vad det är för fel på hela jävla mediabranchen brukar han gorma.

Och varför ska då jag ha en blogg kan man ju undra. Jag är en väldigt intressant person som lever ett väldigt intressant liv. Jag ska dela med mig av kakan. Inte äta den själv.

Jaha, då sitter man här och har startat en blogg. Sjukt jävla töntigt tycker jag själv, men anledningen till detta infall är ett möte med Johan Stael von Holstein som inträffade när jag åt en mycket trevlig lunch med Claes Defaire igår.
Johan sa nämligen att förr i tiden var det mediehusen som skapade media och mediehusen som tjänade pengarna. Idag är det folket som skapar media och mediehusen som tjänar pengarna. Men, och här kommer det relevanta. I framtiden kommer det att vara folket som skapar media och folket som tjänar pengarna. Då började min lilla kapitalisthjärna att spinna. Ok, tänkte jag. Nu är tiden mogen för mig att starta min blogg.

Välkomna till Fuck you right back. Jag heter Katrin Zytomierska.